Dagens mörker och ljus

Jag vet inte vilken känsla som är starkast:

Sorgen över att det medmänskliga Sverige som jag varit så otroligt stolt över stilla tynat bort.

Frustrationen över att det vedervärdiga språkbruk där vi reducerar människor som flytt för sina liv till kostnadsposter eller potentiella faror successivt kommit att användas också av människor jag haft respekt för.

Skammen över att vi som sitter här i ett av världens tryggaste och mest välmående länder klappar oss självgott på ryggen och fortfarande kallar oss för en humanitär stormakt, hänvisar till att vi tagit emot flodvågor av människor och samtidigt slänger igen dörren framför människor som flytt för sina liv.  Inte bara vid den där hemska dagen i höstas vilket var illa nog. Utan idag en ytterligare gång där vi gör det inte bara väldigt svårt utan i praktiken näst intill omöjligt för människor som flyr att kunna hitta en trygg plats att bygga ett nytt fungerande liv på.

Jag beslöt mig för att gå med i Folkpartiet när SD passerade fyraprocentspärren för första gången. Där gick min gräns för vad jag klagandes från soffan kunde acceptera.  Valet av parti var givet utifrån att det var Folkpartiet som absolut tydligast stod upp för mänskliga rättigheter och för mänskliga möjligheter att välja sina liv så länge det inte sker på någon annans bekostnad.

För mig var dagens omröstning en av de omröstningar som verkligen definierar vilka vi är som människor när det blåser kallt omkring oss. Där valde Liberalerna att ifrågasätta det omänskliga i att splittra barnfamiljer, extremt korta uppehållstillstånd som inte ger någon som helst möjlighet att påbörja ett nytt liv och ytterligare begränsningar av uppehållstillstånd av synnerliga eller särskilt ömmande skäl och avstod samtidigt från att rösta på det förslag som regeringen presenterat och som M och SD röstade för.  Gott så.

Men det hade känt ännu bättre i maggropen om Liberalerna hade gått längre vid omröstningen än vad man gjorde: att man ylat nej för helsike åt Regeringen och följt Centerpartiets och Vänsterpartiets exempel och röstat nej. Istället valde alla de som hade möjlighet att närvara vid omröstningen att lägga ner rösterna. Eller snarare, alla utom en av de som hade möjlighet att närvara: Birgitta Ohlsson röstade mot förslaget.

Dagens omröstning tänker jag välja att tolka som att det fortfarande finns hopp. Jag tänker också välja att fokusera på att jag fortfarande känner ett stort förtroende för att de starka förebilder jag har inom Liberalerna också fortsättningsvis kommer att stå upp för det de och jag tror på.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s