Bemanning för en riktigt bra vård – möjligt, rimligt, görligt

Kvaliten på den vård patienterna upplever och får står och faller med personalen. Som vi har det i dag borde det egentligen gå ihop sig. Eller? Om vi ser till hur många människor som är anställda i vården så har situationen aldrig varit bättre och om vi jämför oss med andra OECD-länder så tillhör vi också de länder som har flest läkare och sjuksköterskor. Ändå går det inte ihop sig. Personalen springer fortare än vad som är rimligt på många ställen, inte minst under sommartid, och många känner att de får slå knut på sig själva för att kunna göra ett arbete som möter det patienterna behöver.

Vi har alldeles enkelt inte lyckats tillräckligt bra när det gäller att bemanna utifrån behov. För att komma till rätta med situationen behövs flera olika åtgärder på flera olika nivåer. Den lösning som brukar lyftas fram är höjda löner. Själv tror jag bara att det är en del i lösningen men inte en oviktig del. Lönestrukturen är idag alldeles för sammanpressad. Det måste bli lättare för de som är riktigt bra på sitt jobb, för dem som väljer att vidareutbilda sig och för dem som tar ett större ansvar att få en schysst ekonomisk kompensation för sitt arbete. Det behöver också bli tydligare vad som leder till högre lön så att det blir mer lockande att utvecklas.

Om fler i vården fick kunde lägga en större del av sin arbetstid på det som de är riktigt, riktigt bra på skulle det bidra till en bättre vård för fler patienter, en klokare användning av den resurs personalen utgör och mer stimulerande arbetsuppgifter. Vi vill därför se fler biträden, läkarsekreterare, undersköterskor och farmaceuter som kompletterar den kompetens läkare och sjuksköterskor har. Vi behöver också bättre IT-miljö. Idag är det som ska vara ett hjälpmedel för personalen allt för ofta ett stjälpmedel som knycker tid, orsakar stress och frustration. Eftersom tid är pengar och i vårdens fall också vårdplatser igen är det arbete som drivits av Daniel Forslund och Liberalerna och som han tillsammans med Anna Starbrink och Lina Nordström beskriver i gårdagens UNT så viktigt.

En annan del som är nog så viktig är arbetsmiljön: det måste finnas kvalifikationer att trivas, att kunna göra ett bra jobb och att må bra i sitt arbete. Till syvende och sist så är det ofta trivseln som gör att man väljer att arbeta kvar. Det innebär att färre behöver rekryteras, färre är i behov av läras upp och färre behöver hyras in. Det innebär en bättre och säkrare vård för patienterna. Vi har idag en sjukfrånvaro om ungefär sex procent och här både kan och måste vi göra mer för att förhindra att fler blir sjuka och för att underlätta vägen tillbaka till arbete för de som drabbats av sjukdom, oavsett om den är relaterad till arbete eller inte. Det arbetsmiljölyft som vi drivit igenom och som möjliggör arbetsmiljösatsningar ute på de olika arbetsplatserna har förlängts ett ytterligare år och vi samlar nu också upp och sprider goda exempel på hur man kan göra på den egna arbetsplatsen på Ringla.nu. Goda och hälsofrämjande arbetsplatser kräver goda och hälsofrämjande chefer och ledare vilket gör att också ledarskapsutbildningar för så väl nya som gamla chefer behövs. De behöver kunna se och agera när någon håller på att krokna och helst ännu tidigare. Här är så klart de nya föreskrifterna från Arbetsmiljöverket om social och organisatorisk arbetsmiljö viktiga och jag är så innerligt glad att de kommit för den psykiska ohälsan har tidigare fått alldeles för lite uppmärksamhet, trots att den är vanlig. Det är också den psykiska ohälsan som så många chefer har så lätt att missa och så svårt att tala om.

Slutligen så måste regeringen ta ett större ansvar för utbildningssituationen: fler utbildningsplatser behövs. För att nämna några yrkeskategorier så behöver vi fler sjuksköterskor, specialistsjuksköterskor och specialister i allmänmedicin.  I årets budget har vi inom alliansen enats om att tillsammans med Sveriges kommuner och landsting, SKL, se över förutsättningarna för landstingen att ta över utbildningarna av specialissjuksköterskor.  Det går inte sticka under stol med att vi är lite skeptiska utifrån att vi ser riskerna för att avakademisera specialissjuksköterskeutbildningen och begränsa sjuksköterskornas arbetsmarknad. Därför är det så viktigt att SKL, akademierna och sjuksköterskorna är med i arbetet.  I veckans Dagens Samhälle föreslår Liberalernas välfärdskommisson via Anna Starbrink en annan lösning som innebär att staten, istället för att betala ut studiemedel till de som väljer att specialisera sig ska ge pengarna till landstingen att använda som studielön för de medarbetare som väljer att vidareutbilda sig för att skapa bättre förutsättningar för vidareutbildning inom ramen för ersättningarna. En viktig del i det hela är att landstingen och högskolorna tillsammans behöver utveckla utbildningarna så att de bättre passar de behov som landstingen har och för att nå fram till en situation där det fungerar att arbeta deltid parallellt med studierna.

Det här blev nästan som en önskelista till tomten. Men saken är den att mycket av det som behövs är redan på gång eller i planeringsstadiet. Det är dessvärre inga snabba lösningar. Däremot är det sånt som kommer bidra till en bättre situation på sikt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s