Vem har rätt att fylla livet med liv?

Det finns få reformer som betytt så mycket för människors rätt och möjlighet att själva få bestämma hur de vill leva sitt liv som assistansreformen. Nu är den hotad av en regering som tycker det är viktigare att slå mot privata företag och myter och av Försäkringskassan som väljer att tolka rättighetslagstiftningen som en parantes och hänvisar till mer eller mindre applicerbara domar för att i enlighet med regleringsbrevet bryta utvecklingen av timmar.

En av mina äldsta och närmaste väninnor var en av dem som fick assistans redan när lagen om personlig assistans infördes. För henne gav det möjligheten att  kunna arbeta flera år extra och ännu viktigare, det innebar att hon slapp vara utelämnad till sporadiska hemstjänsttimmar och sina vänners, familjs och sambos välvilja. Hon fick möjlighet att själv bestämma över vad hon ville göra och när hon ville göra det oavsett om det gällde att städa, handla, fika eller gå ut eller hem från krogen när hon lessnat. Hon fick möjlighet att jobba fler timmar. Och vi: vänner, sambo och familj, fick möjlighet att bara vara vänner, sambo och familj och bara njuta av hennes sällskap utan dåligt samvete och funderingar på om allt var med, om hon ville ha en klunk eller tugga till, hänga med på toalett rundor med rädsla för att tappa henne eller göra henne illa.

Att hjälpa till var naturligt och jag säger inte att vi inte gärna hjälpte henne. Det jag säger är att det är en helt annan sak att vara utlämnad till andras hjälp och stöd än att kunna bestämma helt själv vad man vill och när man vill det. Det skapar ett underläge där man måste anpassa sig till andra, det påverkar relationerna och det påverkar både möjligheten att vara sig själv fullt ut. Att vara vän, familjemedlem eller sambo på samma villkor och för att man vill vara tillsammans just där och då, är svårt eller omöjligt när man är utelämnad till andras välvilja och lust att också hjälpa en. Den personliga assistansen gav henne möjligheter att vara sig själv fullt ut och gav henne både rätt och möjlighet att fylla sitt liv med det innehåll hon ville fylla det med. Det är en rätt som jag tycker alla ska ha och därför gör det mig så innerligt förbaskad att hennes och andras rätt till sina egna liv nu ifrågasätts tillsammans med den personliga assistansen.

Därför tänker jag som så många andra bege mig till Norra bantorget vid 13 idag för att stå upp för rätten till personlig assistans och att få leva sitt liv utifrån sina egna villkor, förutsättningar och önskemål. Den rätten tycker jag alla ska ha.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s