Underskattade svårigheter vänds till möjligheter vid Södra Stockholms psykiatri

Alla måste kunna lita på att de får en lika god och säker vård oavsett vart i länet de än vänder sig. Den målsättningen med omorganiseringen av Södra Stockholms psykiatri har jag inte ett dugg svårt att ställa upp på. Jag är också helt övertygad om att förändringarna varit nödvändiga. Men det är klart jag funderat över hur arbetet fortlöpt när jag på olika sätt fått ta del av de berättelser som kommit från patienter och anhöriga.

Efter att ha tillbringat hela gårdagens förmiddag med ledningsgruppen och fått lyssna in deras reflektioner kring vad som gjorts, vad som kunde och borde gått annorlunda och framförallt, hur man arbetar för att det ska bli riktigt bra framöver så känns det både bra och tryggt även om det fortfarande finns saker som behöver falla på plats.

Omorganisationen som gjorts vid Södra Stockholms psykiatri följer samma huvuddrag som förändringarna som görs inom den landstingsdrivna psykiatrin i stort. Vi vill se en vård som har högre kvalitet, som följer bästa tillgängliga kunskap, där det finns en tydlig beskrivning av hur behandlingen så att det blir tydligare både för patienter och för personal vad som är lämpligt och möjligt och där patienterna ges möjlighet att vara delaktiga. De processer som finns för vården och de vårdplaner som upprättas med och utifrån enskilda patienters beskrivning av målen ska följas åt. Att man ska jobba utifrån patienten tydliggörs ända in i journalen där det tack vare deras BISAM (brukarinflytandesamordnare) tillkommit en rubrik om vad patienten tycker. För mig visar den detaljen på att man verkligen menar allvar även om det låter som en liten grej.

Samtidigt har utmaningarna varit större hos dem än inom andra delar av psykiatrin eftersom glappet till den nya organisationen varit större, de haft en lägre andel legitimerad personal än andra områden och varit utspridda på fler små enheter vilket ökar sårbarheten ytterligare. Det har inte minst blivit tydligt när det gäller psykiatriker och sjuksköterskor. I efterhand är det uppenbart att vissa förändringarna var svårare att implementera än vad man förutsett vilket gjort det jobbigt för allt för många patienter. För mig är det också fullt uppenbart att man ser väldigt allvarligt på det som inte fungerat och att man jobbat aktivt för att hitta lösningar så snart brister uppmärksammats.

Ska vi kunna erbjuda en riktigt bra specialiserad psykiatri så behöver man där kunna arbeta med patienter som är i behov av specialiserad vård. Precis som inom andra delar av vården så måste flertalet patienter som mår dåligt kunna få hjälp av vårdcentralerna vilket är förklaringen till att vi jobbat med att utveckla den delen av vården och också ställer krav på att det på vårdcentralerna ska finnas personal som kan behandla psykisk ohälsa.  Det är ena sidan. Den andra sidan är att vården måste vara lättillgänglig och begriplig. Det är den inte alltid och det är svårt för både patienter och för personal vid vårdcentralerna att avgöra vilken del av vården som är bäst lämpad att behandla.

Här gick det fel vid omorganiseringen. Förra året tog man emot klart färre besök än tidigare och allt för många remisser avvisades utan att orsaken blev tydligt för vare sig patienter eller för remitterande läkare. Det blev inte bra och man har nu sedan några månader ändrat om och slagit fast att de som söker i princip alltid ska ha kontakt med jour, bedömnings- och konsultationsenheten för utredning och samtal. De kommer visserligen också framöver att skicka tillbaka patienter på samma sätt som hjärtläkare och andra specialiteter gör det, men då först efter utredning eller när de är färdigbehandlade så att orsaken är tydlig för alla parter. För mig är det klart mer rimligt och jag kan fullt ut förstå den frustration som både patienter och andra läkare upplevt under året. Den har också märkts av bland de som vänt sig till mig.

En viktig del i omorganisationen handlade om att öka det medicinska innehållet i behandlingen och därmed att fokusera mer på psykiatriker, sjuksköterskor och psykologer. Södra har till haft en mindre tillgång till de legitimationsyrkena jämfört med andra delar av vården och har istället haft en stor andel behandlingsansvariga som i mindre utsträckning behandlat och i högre utsträckning varit bra på att stötta. Behandlingsansvariga motsvarar de case managers finns kvar och som är väldigt viktiga till exempel inom psykosvården. Inom andra delar av psykiatrin där behandlingsperioderna är mer kortare fyller de inte alltid en lika viktig funktion. Där är det nog snarare så att det är bättre för patienter att ha en vårdkontakt som har kompetens att jobba med behandling och bot utifrån den vårdplan som alla patienter ska ha. För mig handlar det om rätt person på rätt plats.

För att kunna ta emot patienter på ett bra sätt behöver vi bra personal och det här var en av de delar som inte fungerade som man trott, planerat för och hoppats under omorganisationen. Inom delar av organisationen fungerade det bra. Inom psykosvården och för personer med emotionellt instabil personlighetsstörning har omställningsarbetet flutit på bra och möjligheten till snabb hjälp har funnits och finns. På ett par mottagningar, Rosenlund och Neuropsykiatriska mottagningen i Hagsätra – som också är de mottagningar som fått flest klagomål – fungerade det sämre när en bemanning som var snäv redan från början drabbades av att anställda sökte sig vidare. Det var minst sagt obra och tyvärr har det gått ut över patienterna. Inom psykiatrin så måste vi ha en hög tillgänglighet och de patienter som behöver hjälp ska självklart kunna räkna med att få det. För att rätta till tidigare misstag har man därför jobbat hårt med att rekrytera fler läkare psykiatriker och också tagit mot ett stort antal läkare under utbildning till specialistläkare i psykiatri. Det kommer definitivt bidra till att patienterna slipper träffa hyrläkare och öka förutsättningarna för att de ska kunna få bättre vård. Jag tror också att det kommer göra det klart mer attraktivt att både söka sig till och jobba inom psykiatrin i södra Stockholm. Självklart innebär det också att behovet av hyrläkare minskar Det behövs också för ska vi kunna erbjuda den bästa vården måste personalen känna att de mäktar med och trivs. Vid sidan av intensiva insatser för att rekrytera inte bara läkare utan också annan legitimerad personal som sjuksköterskor (vilket är jättesvårt) så har de också jobbat för att tydliggöra rollerna så att det är tydligt för alla vad som ingår i deras arbetsuppgifter. Man har också jobbat på med att skapa bättre rutiner och strukturer. Det låter jättetrist men i praktiken innebär det att man hittar smidigare sätt att jobba som både underlättar för patienter och personal. Det kan handla om så enkla saker som att göra klart uppgifter innan man ger sig i kast med nästa; att se till att personer som gått igenom en utredning får börja en behandling direkt efter utredningen istället för att påbörja nästa utredning samtidigt som den som redan fått sin diagnos ställs upp på ny väntelista för att komma igång med en behandling. Vi pratade också om att vikten av att säkra upp att patienterna har någon som de kan vända sig till, att det är lätt att komma fram för till de olika mottagningarna och att det finns en aktuell vårdplan som följer patienten istället för mottagningen då många patienter behöver stöd från olika mottagningar.

Jag inser att jag skrivit mer än jag tänkt och ändå har jag bara beskrivit vissa begränsade delar av det förbättringsarbete man gjort. Det handlar så klart om att det känns ruskigt obra att det fanns en hel patienter som omorganisationen var onödigt tuff för. Samtidigt är det för mig viktigt att det kommer fram att man tar de problem som finns på allvar för är det något som ledningsgruppen verkligen visade på under de timmar vi satt så är det att de jobbar hårt för att det ska bli inte bara bra utan jättebra framförallt för patienterna men också för de anställda. Ibland kan jag uppleva att man pratar om patienter snarare än för patienterna. Så är det verkligen inte här utan man jobbar aktivt med att använda de synpunkter som kommer in från olika håll som till exempel från Patientnämnd, Patientforum och följer också upp verksamheten på ett väldigt bra sätt. Den ödmjukheten och respekten för patienterna tycker jag hedrar dem. Det gör att jag har stort förtroende för dem och också att jag tror att de kommer lyckas återerövra det förtroende som patienter och vårdgrannar har för dem.

Ibland är det bara att konstatera att allt inte gick som man hoppades på och planerade för och att det enda man kan göra är att lära av det som varit och bli bättre. Och det finns det något jag är säker på efter gårdagens möte så är det att de verkligen är på rätt väg och det med stora steg!