Kabul eller gömd. Vad är valet?

Idag har varit en annorlunda dag. Vår riksdagsledamot, Christina Örnebjär, hade sett till att jag och många andra fick möjlighet att i riksdagshuset få se föreställningen:  Vi har vandrat långt… Vi har vågat allt.

img_6733
Fredrik Lundh Sammeli (S) och Christina Örnebjär (L) båda ur riksdagens tvärpolitiska barnnätverk

 

Föreställningen som gestaltas av nyanlända, familjehemsplacerade och studerande ungdomar handlar om det som de gått igenom och går igenom, om vikten av att lita på andra och att vi inte kan ta något för givet.

img_6735

Det är starka killar och tjejer som är med i pjäsen men också om man är stark så är man så klart svag och brakar ihop ibland. Flera ögon än mina, både på scen och i publiken fuktades, och för en av killarna var det riktigt tufft.

img_6741

Därför har jag idag också också försökt att trösta en kille som i förra veckan fick sitt tredje avslag om asyl. Det betyder att han inte har fler möjligheter att få en ansökan prövad, three-strikes-and you’re out liksom för prövningstillstånd till högsta domstolen är inte mycket att hoppas på. Eller kanske var det så att han tröstade mig. Så kan det också ha varit, jag vet inte. De alternativ han har att välja på är att antingen avvisas till Kabul, en stad där det så sent som i morse smällde en bomb som dödade mer än 80 och skadade över 300 och i ett land som vi av utrikesdepartementet avråds från att besöka eftersom det inte är säkert. Till en stad där han aldrig varit eftersom han kommer från en helt annan del av Afghanistan som han inte varit i på flera år och han inte vet om han har någon anhörig kvar där.

img_6739

I Sverige har han varit sedan hösten 2015 och han har under den här tiden hunnit fylla 18 år, läst in hela grundskolan, lärt sig svenska och börjat jobba efter att fått vänta många månader på det beslut om arbetstillstånd han behövde. Hade arbetstillståndet kommit tidigare hade han jobbat så länge att han kunnat söka förlängt uppehållstillstånd och med tiden fått uppehållstillstånd. Han berättar att Migrationsverket ser farorna för honom att återvända men att han ändå inte får asyl. Han förstår inte reglerna och beslutet.

Det gör inte jag heller. Inte alls. Och självklart, jag kan inte hela den här killens historia och jag förstår att det måste finnas regler. Men. Jag är starkt kritisk till regler och tillämpning av regler som inte är begripliga. Och jag är starkt kritisk till regler som inte är möjliga att vare sig förklara eller försvara.  Idag kunde jag verkligen varken förklara eller försvara. Jag kunde inte heller erbjuda någon tröst.

 

Dagens hjältar: killarna och tjejerna i föreställningen: Vi har vandrat långt… Vi har vågat allt. De bjöd inte bara på en ovanligt stark föreställning utan också på sina liv, känslor, drömmar och rädslor. Tack!

 

 

Annonser

Sexuella övergrepp hör inte hemma i vården

Antar att fler än jag tittade på Kalla fakta om hur det förekommer att vårdgivare utför oskuldsundersökningar. Det är minst sagt skamligt att det förekommer att vårdgivare utför sådana övergrepp på unga kvinnor av en mängd olika anledningar och trots att det är omöjligt att se om någon haft sex eller inte.

Om en läkare tillfrågas om en oskuldsundersökning från en anhörig torde det givna svaret vara en orosanmälan om det handlar om någon som ännu inte är myndig och en ingående lektion i både mänskliga rättigheter och anatomi – inte ett intyg. Det gör mig innerligt upprörd att det finns läkare som är villiga att utföra hokuspokusundersökningar som de vet helt saknar vetenskaplig grund och dessutom utgör regelrätta övergrepp. Jag utgår från att flera vårdcentralschefer omgående diskuterar hur de på just deras vårdcentral tänker säkerställa att sånt här elände inte förekommer hos dem så att patienterna fortsättningsvis kan förvänta sig att bli bemötta och behandlade som individer istället för objekt. Anna Starbrink har också lyft upp till hälso- och sjukvårdförvaltningen att vara tydliga gentemot vårdgivarna i att oskuldskontroller är inte en del av uppdraget för verksamheter som arbetar med uppdrag och finansiering från Stockholms läns landsting. Det är bra för uppenbart behövs den tydligheten.

Jag kan förstå det problematiska i att möta en ung individ som själv vill ha ett intyg av rädsla för vad som annars skulle kunna hända men de måste kunna förvänta sig stöd av vården inte en ytterligare integritetskränkning i form av en hokuspokusundersökning. Själv skulle jag önska att dessa unga kvinnor istället fick information om Origos verksamhet för unga mellan 13-26 år som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck. Jag skulle också önska att vårdgivarna tog kontakt med Origo (www.origostockholm.se) som också vänder sig till yrkesverksamma som arbetar med målgruppen.

Självklart skulle en lag som förbjuder den här typen av ingrepp vara av värde men samtidigt, visst är det för skamligt att vi inte kan förvänta oss att alla läkare har en tillräcklig etisk kompass för att ställa upp och utföra övergrepp även om lagstiftning saknas? Det har de till syvende och sist på väldigt många andra områden.

Glad, stolt och i väldigt, väldigt gott sällskap!

I natt har jag sovit gott. Nu är nomineringsmötena över för min del inför valet 2014 och tillsammans med många andra kloka kandidater står har det blivit bestämt i vilken ordning vi kommer att placeras på listorna inför valet.

I landstinget gick det oerhört bra för mig i provvalet och där har jag också fått förtroendet att stå på första platsen på listan följd av Bo Persson och Jaan Verendel, Nynäshamn. Därefter kommer Stig Sandahl och Eylem Delen.

Också i provvalet till kommunen visade på att jag har ett stort förtroende vilket jag är oerhört tacksam över och kommer göra allt jag kan för att leva upp till. Här på Huddinges lista sattes jag ändå ner till plats 7 vilker jag tycker är kanonplacering då jag hamnar efter flera väldigt duktiga individer som har allt fokus på kommunpolitiken. Vårt kanonkompetenta kommunalråd Malin Danielsson hamnade förtjänstfullt och självklart i toppen följd av  Cem Delen, Vibeke Bildt, Tomas Nimreus Silfveswärd, Amarnda Söderberg, och Bosse Silversvärd. Chris Smith, Sofia Knutsz och sedan Johan Knutz kommer direkt efter mig och jag hoppas, tror och kommer jobba som en iller för att vi alla ska komma in i fullmäktige och kunna fortsätta driva en varm välbehövlig liberal politik i Huddinge.

Nu ser vi fram mot en intensiv valrörelse följd av en ny givande mandatperiod där vi fortsätter göra skillnad. Själv ger jag mig inte innan alla får den vård de behöver, när de behöver den. För mig handlar det om så väl kvantitet i form av en god och snabb tillgång till den vård man behöver så väl som kvalitet; att få bli sedd, bemött och behandlad som den unika individ man är också vid sjukdom (eller när man behöver hjälp och stöd för att undvika sjukdom).

Samma skyldigheter och rättigheter – en självklarhet för de flesta av oss

Expressen lyfte igår masken på masken på flera av de identiteter som skriver på Avpixlat och flera av dem visar sig vara politiker för Sverigedemokraterna och avslöjandena har fortsatt idag. Jag tycker det är jättebra för jag kan inte med ord beskriva hur otroligt lågt, fegt och löjeväckande jag tycker att det är med människor som väljer att offentligt arbeta för en sak och sedan i det fördolda, utan att stå för sitt eget gift, sprider helt andra budskap.

Kan vi inte försöka lyfta fram gemensamma några grundläggande principer som självklara?

  1. Om man väljer att engagera sig politiskt så gör man det för att man är missnöjd med hur samhället ser ut.  Det är en ovärderlig möjlighet och rättighet men det medför också skyldigheter oavsett vilket parti man än väljer att engagera sig för.  För mig dör respekten i samma sekund man väljer att framföra sina åsikter anonymt vare sig det sker på gator eller på nätet. Om man väljer att acceptera ett förtroendeuppdrag så accepterar man samtidigt att de egna åsikterna kring samhället är offentliga.
  2. Det kommer sannolikt hända att andra människor har en helt annan uppfattning. Det är helt ok och det får man ta och i så fall argumentera för sin sak. Ingen – oavsett partifärg – ska däremot behöva utsättas för hot, våld eller annat elände för att hen är politiskt aktiv. Vi behöver människor som är villiga att lägga sina dagar, kvällar och helger på att samhället ska bli bättre istället för att umgås med familj, vänner och annat som tillför livet värde.
  3. Samma skyldigheter och rättigheter gälla politiker från alla partier. Och nej, det är inte synd om någon ur den allt mer omfattande skara av företrädare för SD som ertappats med att agera eller uttrycka sig på ett sätt som få andra politiska företrädare skulle drömma om.
  4. Alla människor har samma värde oavsett religion, bakgrund, ålder, funktionsförmåga, sexuell läggning, etc. Om någon jämställer andra med apor eller önskar livet ur barn som mår förskräckligt dåligt så handlar det inte om dåligt omdöme eller att man ”triggas” av det som händer i det sammanhang man befinner sig utan om att man ser ner på den andre. Det är svårt att göra gott för människor man inte vill ha att göra med. Föreställ er bara att någon politiker skulle komma på tanken att driva att kommunens (eller landets) äldre skulle skickas någon annanstans för att en del av dem medför kostnader.  Det vore nog inte någon vidare värst framgångsrik valfråga, eller hur?

Nej, Sverigedemokraterna är inte vilket parti som helst och så länge de inte förväntas leva upp till samma skyligheter och möts av samma förväntningar som andra så har de inte heller förtjänat rättigheterna. För mig är det självklart att alla partier ska granskas på samma sätt och att vi som befinner oss i, bor i och jag är övertygad om att vårt Sverige, förlorar på att deras budskap skiljer sig markant beroende på om det presenteras offentligt eller i skydd av feg anonymitet

Provval i Folkpartiet

Idag inleddes Folkpartiets provval både kommun och landsting. För att underlätta valet av kandidater till landstinget hade många av oss idag samlats i landstingssalen för att på minimal tid berätta vilka vi är och vad vi vill göra om vi blir invalda och för att svara på hur vi resonerar kring olika kluriga sakfrågor. Många kloka ord blev sagda och möjligen blev det något lättare att rösta men fortfarande är det långt i från lätt; det finns klart fler lämpade och sugna kandidater än vad det finns möjligheter att välja in. Att behöva stångas med den problematiken tycker jag känns rätt så angenämt.