Äntligen! Nu är det full fart framåt mot en bättre folkhälsa som gäller

Idag har vi äntligen fattat beslut om att anta förslaget till en ny folkhälsopolicy för 2017-2021  i nästan total enighet (S valde att ställa sig utanför och SD vet jag inte hur de röstade). Det känns toppen eftersom det innebär att vi nu äntligen kan komma igång med det arbete som krävs för att dokumentet ska blir mer än en pappersprodukt. Medvetet har vi valt att hålla policyn kortfattad och att bara prioritera fyra områden istället för alla de områden som påverkar folkhälsan. Vi har också valt att stanna vid att fastställa målen istället för att som tidigare gå in på vad det är som ska göras och hur. Vi tycker att vi som politiker ska peka ut riktning, ge förutsättningar och följa upp att arbetet leder rätt. Däremot måste vi låta våra anställda inom olika hälso- och sjukvårdsverksamheter, inom kollektivtrafiken, inom kulturen och regionplaneringen själva avgöra vad som funkar just hos dem. Jag tror nämligen inte att vi kan hitta på aktiviter som passar överallt och går vi in och styr för mycket kommer det bara leda till merarbete för personalen och/eller att man struntar i arbetet eftersom man inte känner att det är riktigt relevant för dem och det ändå finns att göra. 

Målen ser ut så här: 

1. En god, jämlik och jämställd hälsa där de med sämst hälsa prioriteras. För att även om hälsan i länet är god och blir allt bättre så har vi grupper som inte riktigt hängt med i utvecklingen. Det handlar bland annat om personer med funktionsnedsättningar, är nya i Sverige, har bereoendesjukdomar, har en låg utbildning och dålig ekonomi. 

2. Minskad psykisk ohälsa och förbättrad somatisk hälsa bland personer med psykisk sjukdom. Det här har varit en av de viktigaste punkterna för mig att få in eftersom den psykiska ohälsan är en av våra största och snabbast växande hälsoutmaningar. Vi kan inte heller köpa att personer som lider av psykisk sjukdom drabbas hårdare av andra sjukdomar och dör 15-25 år tidigare än andra människor.  Det gör att det måste vara självklart att arbeta både för att färre ska insjukna och att fler ska må så bra som möjligt trots psykisk sjukdom.  

3. En arbetslinje som präglas av hälsofrämjande arbetsmiljöer och insatser som leder till att människors resurser tillvaratas. Vi vet att en av de bästa skydden mot ohälsa är att ha ett arbete där man trivs och där arbetsmiljön funkar. När ohälsan ökar ordentligt så måste vi göra vad vi kan för att underlätta vägen tillbaka till arbete och att stanna i arbete både i vår roll som en av Sveriges största arbetsgivare med över 44 000 anställda och med verksamheter som möter många hundra tusen människor varje dag. Det gör att vi både kan och ska göra skillnad. 

4. Stockholms läns landsting skapar förutsättningar för en god, jämställd och jämlik hälsa för alla genom aktivt hälsofrämjande arbete. Hälften av alla dödsfall och en tredjedel av ohälsan i Sverige beror på hur vi äter, dricker, röker och rör oss. Genom att genom att göra det lättare att leva hälsosamt och att få det stöd man behöver så kan vi göra skillnad på riktigt. Det inte minst utifrån att de som drabbas hårdast av ohälsa är samma grupper och individer som har de minst hälsosamma levnadsvanorna. Grunden är att vill man och behöver man stöd så ska det vara lätt att få. 

Nu börjar arbetet på riktigt. Redan i slutet på den här veckan kommer vi i beredningen få information om hur man kommer jobba vidare med implementeringen så att folkhälsopolicyn får effekt. Äntligen! 

Jag skriver i Dagens Samhälle idag tillsammans med de andra partierna som ställt sig bakom policyn.  

Annonser

9.000.000.000.000 kronor upp i rök

SVT-nyheterna berättar idag om en ny rapport från WHO och the National Cancer Institute i USA 9.000.000.000.000 kronor, det är en sabla massa pengar det som går upp i rök varje år. Pengarna må vara en sak men det är alla dödsfall – mer än halva Sveriges befolkning varje år globalt sett – och allt lidande som cigaretterna orsakar som stör mig mest, inte minst utifrån att det slår mot de som redan från början har de sämsta förutsättningarna.

Människor med låg utbildning, funktionsnedsättning, psykisk sjukdom eller beroendesjukdom röker långt mer än andra. De dör också långt tidigare än andra till följd av sjukdomar som hade kunnat undvikas genom andra levnadsvanor. Jag tycker det är alldeles förbaskat orättvist inte minst eftersom de i minst lika hög utsträckning so
m andra vill sluta. Jag vill att de ska få bättre förutsättningar och bättre stöd för att kunna lägga bort cigaretterna och för att kunna hålla sig rökfria.

Framåt våren kommer hälso- och sjukvårdsförvaltningen presentera ett uppdrag de fått om att plocka fram en strategi för att halvera rökningen i Stockholms län. Idag röker ungefär var tionde vuxen person och om vi kunde minska den andelen till hälften skulle vi minska både lidande och använda pengarna som rökningen kostar sjukvården på ett bättre sätt. Det skulle också göra att fler människor får större möjligheter att styra sina egna liv och sin egen ekonomi för rökningen begränsar definitivt de möjligheterna.

 

Färre rökare ger bättre hälsa

Förra året dog 260 personer i trafiken. Ungefär 12 000 personer dog samma år till följd av rökning och ungefär 100 000 fick olika sjukdomar som beror på deras rökning.  De dödsfallen orsakade lika mycket sorg och lidande för de anhöriga och de var om möjligt än mer onödiga. För mig innebär det att vi behöver lyfta rökningen högre upp på dagordningen och formulera en målbild för vårt arbete på samma sätt som många andra landsting redan gjort.

I samband med gårdagens utbildning för tobaksavvänjare fick jag möjlighet att bland annat berätta om vad vi för i Stockholm och den strategi och handlingsplan vi tagit initiativ till för att halvera andelen rökare till 5 procent fram till 2025. Målet är fullt realistiskt eftersom 50-75 procent av alla rökare vill sluta och skulle göra underverk för folkhälsan.

img_0895Det som stör mig mest med rökningen och de tragedier som den medför är att den slår så förbaskat orättvist. Vi som mår bra, bor bra, har bra utbildning, hyfsad ekonomi och bra jobb har slutat eller tar en cigarett någon gång ibland. De som har det mindre bra; är sjuka eller har funktionsnedsättningar, har dålig ekonomi, låg utbildning och svårt att få livet att gå ihop röker i mycket högre utsträckning. Hit hör bland annat personer med allvarlig psykisk sjukdom och beroendesjukdomar där nästan varannan person fortfarande röker varje dag jämfört med ungefär 10 procent av befolkningen i stort. För mig innebär det att vi måste bli mycket, mycket bättre på att erbjuda riktigt bra och riktigt individanpassat stöd till människor utifrån deras egna behov och att fråga för valet om man vill sluta måste alltid ligga hos individen själv.

Citatet är från David Goerlitz, en representant för den amerikanska tobaksindustrin, som sa så här i samband med ett utskottsförhör.

 

 

 

För många liv och för mycket lidande helt i onödan

Jag började röka tidigt och har som så många andra rökare slutat otaliga gånger och börjat nästan lika många gånger. Jag har huttrat i snöglopp för att få en puff, jag har lagt galna summor på att köpa cigaretter också när jag haft för lite pengar för att ha råd med ens det nödvändiga och jag har skämts för rökning är trots allt något vi alla vet är korkat, farligt och förknippat med en hel del skam för alla som vill men har svårt att sluta. Jag är långt ifrån ensam, 11 % av svenska män och kvinnor röker varje dag och tre fjärdedelar av dem vill sluta.

Anna Starbrink och jag skriver idag i Svenska Dagbladet om att vi vill att Stockholm ska ta ledartröjan i folkhälsoarbetet genom att göra Stockholm till Sveriges största rökfria landsting. Rökning är en av de största undvikbara hälsofarorna vi har idag och ju mer kunskap vi får desto farligare vet vi att det är.  I Sverige dör 12 000 människor varje år och närmare 100 000 insjuknar på grund av rökning. Kan du tänka dig någon annan hälsofara där vi bara står vid sidan och ser på när människors liv och hälsa går upp i rök? Det kan inte jag.

I Sverige dog förra året 275 personer i trafiken och fler än 1500 människor såg inte någon annan utväg än att ta sitt liv. Vart och ett av dessa avslutade liv är en tragedi som vi ska satsa både tid, resurser och energi på att förebygga så långt det är möjligt.  Samtidigt, bara i Stockholm uppskattas 3000 personer dö varje år till följd av rökning. Den slutsats jag drar är att vi inte längre bara kan stå bredvid och se på när otaliga människor gör sig själva sjuka och dör på grund av rökning. Också här är så väl dödsfallen, som lidandet olika sjukdomar medför, i hög grad undvikbara. Vi måste sluta se rökning som en rättighet som ska skyddas oavsett priset på lidandet. Priset är för högt både i slantar och i livsöden.

Alla rökare vet att det är korkat att röka men gör det ändå. Det handlar om beroende, intelligens. Ett beroende som inte sällan slår hårdast mot de som redan har det tufft, de som har sämre fäste på arbetsmarknaden, som har lägre utbildningsnivå, som är psykiskt sjuka, där omständigheterna runt omkring bidrar till att det blir än svårare att sluta. Ett beroende som inte sällan är så starkt att man väljer cigaretterna framför mat när ekonomin är begränsad eller annat som skulle göra tillvaron lättare.  Information är inte tillräckligt när alla redan vet att det är dumt att röka.

Vi måste göra mer. Vi vill därför att Stockholm ska bli Sveriges största rökfria landsting med målsättningen att få ner andelen dagligrökare till mindre än fem procent fram till 2025. Vi tror inte på förbud men vill däremot se fler rökfria och cigarettfria miljöer, både för de som mår dåligt av andras tobaksrök och för att göra det lättare för de som röker att hoppa över en cigarett. Vi vill bli bättre på att fånga upp och hjälpa de tre av fyra rökare som vill sluta eftersom det tar oss längre i folkhälsoarbetet än några andra åtgärder kan göra. Lyckas vi också få fler ungdomar att välja bort rökning så har vi förhindrat en helsikes massa lidande också där.

Det här är exempel på saker vi kan och bör göra för att bidra till att onödiga skattepengar ska gå upp i rök, för en bättre folkhälsa och för minskat lidande både bland rökare och tidigare rökare samt deras anhöriga.  Vår förhoppning är att också riksdag och regering hakar på oss och de andra landsting och länder som gått före, satt ett slutdatum och tagit fram en plan för hur målet om ett rökfritt Sverige till 2025 ska kunna uppnås.

The Economist har skrivit läsvärt på samma tema här och här. Läs gärna på Tobaksfaktas hemsida med där det finns en massa fakta att hämta.

 

Fysisk aktivitet på recept för rörelseglädje och hälsa

I dag gjorde jag mitt premiärframträdande som ordförande för beredningen för Folkhälsa och psykiatri i samband med en superintressant och viktig konferens om Fysisk aktivitet för barn och unga.

Det här är ungefär vad jag sa:
Vi vet idag att fysisk aktivitet är en av de viktigaste åtgärderna som finns både när det gäller att förebygga och behandla sjukdom. Vi vet också att fysisk aktivitet har en bevisad effekt vid en mängd olika tillstånd, allt ifrån stress, depression och ångest till livsstilssjukdomar såsom diabetes typ två, övervikt och fetma till hjärt och kärlsjukdomar. Effekterna får vi oavsett ålder eller träningsvana och på samma sätt som det aldrig är för sent att börja med fysiskt aktivitet så är det heller aldrig för tidigt. Däremot rekommenderas inte fysisk aktivitet på recept till barn som inte börjat skolan.

Socialstyrelsens nationella riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder håller nu på att införas inom vården och fysisk aktivitet på recept är också ett prioriterat område i de nationella riktlinjerna. Användandet av fysisk aktivitet på recept, har också ökat kraftigt inom vården i Stockholms län, nästan fyrdubblats faktiskt sedan 2008. Det tycker jag är oerhört glädjande! Landstinget har också en en stor expertkunskap för att också stödja andra aktörer till exempel skolhälsovården i länet för att arbeta hälsofrämjande.

Fysisk aktivitet på recept – ofta förkortat FaR – kan ordineras både i förebyggande och i behandlande syfte och inom sjukvården förskrivs fysisk aktivitet på recept både som komplement till och som ersättning för läkemedelsbehandling. FaR är en del av det totala arbetet med livsstilsförändringar och syftar ytterst till att permanent öka individens fysiska aktivitet.

FaR består ofta av en skriftlig ordination, motiverande samtal och planerad uppföljning och precis som vid all annan vård och behandling är det viktigt att ordinationen är individuellt anpassad och att aktiviteten utformas utifrån individens önskemål, behov och förmåga. Det finns en mängd olika aktiviteter att välja på både enskilt och i grupp till exempel naturpromenader och scouter, ridning, simning, yoga, friskis och svettis, korpaktiviteter, rugby och många, många fler.

I en undersökning som landstinget presenterade i mars 2014 framkom att nästan hälften av kommunerna i Stockholms län arbetar med fysisk aktivitet inom elevhälsan. Undersökningen visade att det fortfarande är relativt få skolsköterskor och skolläkare som skrivit ut recept på fysiskt aktivitet, bara tio procent, men glädjande nog svarade 65 % av de som arbetar inom elevhälsan att de var intresserade att arbeta med fysisk aktivitet på recept och intresset för utbildning inom området var nästan lika stort.

image

Det finns många bra exempel från olika delar av landet på hur man kan arbeta med fysisk aktivitet inom elevhälsan. De elever som fått en förskrivning på fysisk aktivitet är vanligen elever med hälsoproblem eller med olika diagnoser men också elever som inte är tillräckligt fysiskt aktiva och rörde sig minst en timme per dag.
Anledningar till receptet var trötthet, dålig sömn, spänningshuvudvärk, värk från t.ex. rygg och knän, övervikt, elever som besvärades av psykisk ohälsa eller var ängsliga, oroliga eller hade dåligt självförtroende.

Skolsköterskorna upplevde att tre månader är en lagom tid att komma igång med fysisk aktivitet. Man pekade också på vikten av samarbete med idrottslärare och övrig personal på skolan. Föga förvånande upplevde många att det vara en särskild utmaning att nå det elever som verkligen behöver ägna sig åt fysisk aktivitet. Här finns det mycket att göra!

Så här efter konferensen där bland andra Jenny Sydhoff pratade om arbetet med övervikt och fetma, Cecilia Lindholm och Ann Hafström från CeFam (på bilden) pratade om utvecklingen inom fysisk aktivitet på recept och Örjan Eklblom vid Åstrandslaboratoriet vid GIH pratade om forskningsläget när det gäller fysisk aktivitet bland barn och unga så är jag än mer övertygad om att det här med att stimulera till fysisk aktivitet är en av de absolut viktigaste saker saker vi kan göra för att skapa förutsättnignar för en friskare befolkning. Och självklart, barnen får vi inte glömma bort för de goda vanor som vi etablerar som barn har goda förutsättningar att ligga kvar också när vi blir äldre.