Plötsligt händer det!

Varje dag förra året dog tre personer till följd av sitt missbruk. Det är ungefär fem gånger så många som dör här i Sverige jämfört med övriga EU-länder i snitt per miljon drabbade. Det är också helt i onödan och ofta skulle det kunna vara helt möjligt att förhindra.

Första gången jag hörde talas om mirakelmedlet Naloxon var under våren 2015. Jag kommer ihåg var jag fick reda på det, vem som jag pratade med och vem som berättat det för honom. Så starkt reagerar jag sällan eller aldrig på ett nytt läkemedel som inte berör mig själv. Det lät som ett mirakelmedel: ett läkemedel som kunde bryta en överdos, som inte hade några biverkningar, som man inte kunde bli beroende av eller göra fel med. Som bara kunde rädda liv alltså och som vården redan använder sig av i ambulanser och när människor kommer in på sjukhus efter att ha tagit en överdos. Jippie, det här ska vi ha!, tänkte jag. Det tänkte inte alla andra. Förvirring och sendragna byråkratiska processer har sedan dess gjort att medlet inte har varit tillgängligt för de som behöver det. För dem vars liv är i farozonen.

Idag kom äntligen ett första glädjebesked: regeringen kommer nu att få  en rapport som visar på att vi redan idag, inom ramen för vår lagstiftning, kan skriva ut Naloxon till de som själva använder droger. Förhoppningen var att de skulle vara lika snabba att komma fram till att läkare kunde skriva ut Naloxon till de som finns i närheten av personer som tagit en överdos eftersom det skulle kunna göra skillnad på riktigt och hur folk ska utbildas. Den delen får vi tyvärr vänta på ända till december.

Själv är jag glad över att vi står på tårna för att påbörja utdelning när det blir möjligt och att ett man via sprututbytesverksamheten jobbat med ett projekt där man funderat kring bland annat de frågor som regeringsuppdraget tittar på. Det kommer göra att vi kan komma igång och rädda ännu fler viktiga liv så snart det blir möjligt att dela ut till anhöriga. Och redan innan dess kan jag utlova att det kommer förändringar som gör det bättre för människor som fastnat i ett missbruk.

Dagens lottovinst alltså: beskrivs i bland annat Dagens Medicin

 

Annonser

Idag är en dag väl värd att fira!

Från och med idag gäller en ny lagstiftning som gör att människor som injicerar narkotika lättare ska kunna få den hjälp de behöver för att slippa olika sjukdomar som man kan få av orena sprutor. Från och med idag behöver landstingen nämligen inte kommunernas godkännande för att kunna öppna en sprututbytesverksamhet. Det är jättebra tycker jag eftersom allt för många kommuner spjärnat emot vilket i praktiken inneburit att man blundat för en utsatt grupps utsatthet och möjligheter till hälsa. Samtidigt har åldersgränsen för att få hjälp med rena sprutor sänkts till 18 år istället för 20 år. Eftersom många börjar redan innan de fyllt 20 så är det beslutet i sig värt en extra fanfar.

Det vi väntar på nu är förbättrade möjligheter att minska risken för svåra skador eller dödsfall på grund av överdoser. Det kommer vara fullt möjligt om och när läkemedlet Naloxon i form av nässpray släpps på den svenska marknaden. För det krävs att regeringen får tummen ur. Man har visserligen efter påtryckningar sagt ja till en snabbutredning men när det är liv det handlar om borde det kunna gå snabbare än vad det gjort.

Själv kommer jag fortsätta jobba för att vi får möjligheter att bygga ut den sprututbytesverksamhet vi redan har så att fler människor från länet får möjlighet till medicinsk hjälp och stöd att komma vidare till annan vård eller kontakt med socialtjänst för att kunna komma vidare till ett liv som är mindre utsatt oavsett om man fortfarande använder droger eller inte.

Dagens sämsta nyhet

 

Vi har ett läkemedel vi vet räddar liv, som saknar biverkningar och som man inte blir beroende av. Det är också lätt att ge och kostar inte heller någon förmögenhet. Snarare tvärtom. Trots det säger Läkemedelsverket nej till att vi får använda oss av det.

Det handlar om att nässprayen Naloxon är att nässprayen är tänkt att delas ut till en annan person än den som själv tar överdosen. Det är precis det som är finessen: kan vi dela ut det till människor som riskerar stöta på en person som tagit en överdos, till exempel polis, väktare, fältarbetare eller till andra personer i missbruk så kan de lätt och snabbt ge nässprayen.  Sprayen häver överdosen och gör så att personen snabbt kommer igång med andningen igen, redan innan ambulans hunnit fram. De minuterna man sparar där innan sjukvårdspersonal är på plats kan vara skillnaden mellan liv och död eller ett liv med kroniska hjärnskador eller andra besvärliga skador .  Att det också minskar den psykiska stressen för den som hittar personen som tagit en överdos som då skulle kunna kan hjälpa och rädda istället för att stå bredvid och hoppas på det bästa, är en bonus.

Som jag ser det måste nu regeringen och Gabriel Wikström agera fort som fanken så att Stockholm och Skåne som ansökt om att komma igång med utdelning kan sätta igång och rädda liv. Alla liv är ju lika värdefulla, eller hur?

Dagens Medicin skriver idag om Läkemedelsverkets beslut.

Järva Unga, en unik verksamhet slår upp dörrarna

Det är inte helt plättlätt att få det stöd man behöver om man är ung och har problem med både psykisk ohälsa och med risk- eller missbruk. I ett försök att hitta bättre vägar för att både fånga upp och hjälpa de ungdomarna och unga vuxna mellan 16 och 25 år som har just den här problematiken, har nu Järva Unga specialistcenter slagit upp portarna i Kista. Nu kommer det bli lättare för de yngre i Järvaområdet att få stöd när och där de behöver den vilket ökar förutsättningarna för att fler ska kunna komma ut i vuxenlivet som hela individer.

IMG_0032IMG_0036IMG_0031

Lokalerna är ljusa och fräscha med både blommor och konst på väggarna, som konstnärer från Fryshusets gymnasium, däribland Danilo Bähren Diaz och Anton Ullenius Wretman på bilden, bidragit med (det är Anton som gjort tavlan på fotot).

Hela miljön signalerar välkommen, vilket inte alltid är den första känslan som slår mig när jag besöker en vårdgivare. Just för den här målgruppen, det vill säga personer vars sjukdom inte sällan påverkar självbilden och där det inte bara känns som det finns vinster med behandlingen, är det kanske lite extra viktigt att miljön är varm och tilltalande.

Järva Unga är ett samarbete mellan barn- och ungdomspsykiatrin, vuxenpsykiatrin, Maria Ungdom och den lokala beroendevården som syftar till att skapa ett bättre samordnat stöd för ungdomarna just utifrån deras behov. Genom att fler aktörer samverkar tätt så kommer insatserna som behövs kunna göras parallellt och patienten kommer inte behöva gå mellan olika mottagningar för att få vård. Det känns bra tycker jag och jag hoppas helt klart på fler samarbeten av den här typen, där man knyter samman vården runt individen istället för att individen ska slå knut på sig själv för att få det stöd hen behöver.

I projektet samarbetar privata och landstingsdrivna verksamheter med Praktikertjänst Psykiatri, Järvapsykiatrin, Beroendecentrum Stockholm, Maria Ungdom och Prima Järva. Det är något nytt som vi kommer få se mer av. Det ska därför bli jätteroligt att följa hur mottagningen utvecklar sig och hur patienterna upplever samarbetet och vården. Jag har som på känn att det kommer bli riktigt, riktigt bra!

Metadonsektionens nya lokaler välkomnar patienterna

Välkommen hit! Den känslan vill jag att alla människor som är i behov av vård ska ha när de besöker en vårdinrättning och det är inte minst viktigt om man ska vara där länge eller komma dit ofta. Just den känslan fick jag idag när jag kom till Metadonsektionen som idag invigde sina nya lokaler på Tantogatan 8. Detta med att miljön faktiskt sänder en signal till patienterna var också något som Anna Starbrink lyfte fram i sitt invigningstal.

20150129_151541

Det finns inget som smäller högre hos mig än verksamheter som har en hög kund-/patientnöjdhet och här utgör Metadonsektionen ett lysande exempel på att det går att uppnå en hög patientnöjdhet trots att verksamheten rymmer en del integritetskänsliga moment och negativa besked som behöver levereras.

Jag blev också mäkta imponerad av hur väl man lyckats samarbeta med andra aktörer som kan bidra till att patienterna får en bra väg genom vården, till exempel kriminalvården och socialtjänsten. För även om vi alla spontant känner att samverkan är nödvändigt för att komma vidare när de vi möter har komplexa behov så är det knappast något som faller på plats av sig självt.

Jag blev också oerhört glad över att höra hur de arbetar med att ge de människor de möter verktyg att lära sig hantera sin situation utifrån var just de personerna befann sig med ett tydligt fokus på omvårdnad för de som har de mest omfattande begränsningarna och med fokus på att stötta till ett fungerande liv för de med större förutsättningar att komma vidare. Precis så tänker jag mig att vården borde fungera i alla lägen, att man anpassar de insatser som erbjuds utifrån patienternas behov snarare än utifrån verksamhetens förutsättningar.

Handen på hjärtat, jag visste inte mycket om Metadonsektionens arbete när jag gick till invigningen. Nu när jag vet att det handlar om en mycket kvaificerad verksamhet med gott bemötande och goda förutsättningar att erbjuda människor i alla åldrar, för närvarande från 20 till 74 år, ett bra stöd med utredningar, samtal, MBT (mentaliseringsbaserad terapi som kan hjälpa personer med bland annat borderline personlighetsstörningar), hjälp att hantera känslor, anhörigstöd, hjälp mot jobb, friskvård och sociala insatser och mycket mycket mer vid sidan av läkemedelsbehandling. Och det i nya fräscha lokaler. Det känns mer än gott!