Sprutinlägg x 2

I helgen slutade jag skjuta upp det där som är så lätt att skjuta upp: vaccinationen som man egentligen vet man behöver men det egentligen inte finns något sistaminutendatum för när den kommer behövas såsom det gör när man ska på en semesterresa. Jag ligger  som så många andra i gränslandet mellan de som med all säkerhet haft mässling och därmed är skyddade och de som tagit två sprutor och är skyddade mot sjukdomen. Det gör vi alla som är födda mellan 1960  och 1980.  Det var under den här perioden landstingen började ge barnen två sprutor eftersom man insåg att den enda spruta man delat ut tidigare inte gav ett tillräckligt skydd. För oss som inte har tillgång till föräldrar med stenkoll så är det bra att ta ett extra stick i armen eftersom det inte är skadligt att ta en extra och man då skyddar både sig själv och andra från att drabbas av den här läskiga sjukdomen som är ruskigt smittsam och ofta leder till svåra följdsjukdomar eller i värsta fall dödsfall bland personer med sänkt motståndskraft. Så snälla, ta den ändå!, även om du inte gillar sprutor för det kan vara du som räddar ett liv.

spruta

Dagens andra spruta handlar om sprututbytesverksamheten som vi verkligen behöver få på plats. Där behöver vi ha en lösning på plats så snabbt som möjligt och helst igår eftersom verksamheten vi har vid St Göran växt ut ur sina lokaler vilket gör att det blir svårt för de som behöver vården där att få den hjälp de behöver. Det blir också svårt för personalen att göra det jobb de vill kunna erbjuda besökarna. Jag är så innerligt frustrerad över att det tagit en sån tid att hitta andra lämpliga lokaler istället för den vi kikade på tidigare i våras. Precis som på alla andra områden slår lokal- och bostadsbristen till. När den kombineras med fördomar och rädslor medför den att människor inte får den vård och hjälp de behöver och det suger tycker jag. Ett av mina viktigaste mål är att vi snart ska vara i mål och ha hittat möjliga lösningar.

 

Annonser

Plötsligt händer det!

Varje dag förra året dog tre personer till följd av sitt missbruk. Det är ungefär fem gånger så många som dör här i Sverige jämfört med övriga EU-länder i snitt per miljon drabbade. Det är också helt i onödan och ofta skulle det kunna vara helt möjligt att förhindra.

Första gången jag hörde talas om mirakelmedlet Naloxon var under våren 2015. Jag kommer ihåg var jag fick reda på det, vem som jag pratade med och vem som berättat det för honom. Så starkt reagerar jag sällan eller aldrig på ett nytt läkemedel som inte berör mig själv. Det lät som ett mirakelmedel: ett läkemedel som kunde bryta en överdos, som inte hade några biverkningar, som man inte kunde bli beroende av eller göra fel med. Som bara kunde rädda liv alltså och som vården redan använder sig av i ambulanser och när människor kommer in på sjukhus efter att ha tagit en överdos. Jippie, det här ska vi ha!, tänkte jag. Det tänkte inte alla andra. Förvirring och sendragna byråkratiska processer har sedan dess gjort att medlet inte har varit tillgängligt för de som behöver det. För dem vars liv är i farozonen.

Idag kom äntligen ett första glädjebesked: regeringen kommer nu att få  en rapport som visar på att vi redan idag, inom ramen för vår lagstiftning, kan skriva ut Naloxon till de som själva använder droger. Förhoppningen var att de skulle vara lika snabba att komma fram till att läkare kunde skriva ut Naloxon till de som finns i närheten av personer som tagit en överdos eftersom det skulle kunna göra skillnad på riktigt och hur folk ska utbildas. Den delen får vi tyvärr vänta på ända till december.

Själv är jag glad över att vi står på tårna för att påbörja utdelning när det blir möjligt och att ett man via sprututbytesverksamheten jobbat med ett projekt där man funderat kring bland annat de frågor som regeringsuppdraget tittar på. Det kommer göra att vi kan komma igång och rädda ännu fler viktiga liv så snart det blir möjligt att dela ut till anhöriga. Och redan innan dess kan jag utlova att det kommer förändringar som gör det bättre för människor som fastnat i ett missbruk.

Dagens lottovinst alltså: beskrivs i bland annat Dagens Medicin

 

Idag är en dag väl värd att fira!

Från och med idag gäller en ny lagstiftning som gör att människor som injicerar narkotika lättare ska kunna få den hjälp de behöver för att slippa olika sjukdomar som man kan få av orena sprutor. Från och med idag behöver landstingen nämligen inte kommunernas godkännande för att kunna öppna en sprututbytesverksamhet. Det är jättebra tycker jag eftersom allt för många kommuner spjärnat emot vilket i praktiken inneburit att man blundat för en utsatt grupps utsatthet och möjligheter till hälsa. Samtidigt har åldersgränsen för att få hjälp med rena sprutor sänkts till 18 år istället för 20 år. Eftersom många börjar redan innan de fyllt 20 så är det beslutet i sig värt en extra fanfar.

Det vi väntar på nu är förbättrade möjligheter att minska risken för svåra skador eller dödsfall på grund av överdoser. Det kommer vara fullt möjligt om och när läkemedlet Naloxon i form av nässpray släpps på den svenska marknaden. För det krävs att regeringen får tummen ur. Man har visserligen efter påtryckningar sagt ja till en snabbutredning men när det är liv det handlar om borde det kunna gå snabbare än vad det gjort.

Själv kommer jag fortsätta jobba för att vi får möjligheter att bygga ut den sprututbytesverksamhet vi redan har så att fler människor från länet får möjlighet till medicinsk hjälp och stöd att komma vidare till annan vård eller kontakt med socialtjänst för att kunna komma vidare till ett liv som är mindre utsatt oavsett om man fortfarande använder droger eller inte.

Dagens sämsta nyhet

 

Vi har ett läkemedel vi vet räddar liv, som saknar biverkningar och som man inte blir beroende av. Det är också lätt att ge och kostar inte heller någon förmögenhet. Snarare tvärtom. Trots det säger Läkemedelsverket nej till att vi får använda oss av det.

Det handlar om att nässprayen Naloxon är att nässprayen är tänkt att delas ut till en annan person än den som själv tar överdosen. Det är precis det som är finessen: kan vi dela ut det till människor som riskerar stöta på en person som tagit en överdos, till exempel polis, väktare, fältarbetare eller till andra personer i missbruk så kan de lätt och snabbt ge nässprayen.  Sprayen häver överdosen och gör så att personen snabbt kommer igång med andningen igen, redan innan ambulans hunnit fram. De minuterna man sparar där innan sjukvårdspersonal är på plats kan vara skillnaden mellan liv och död eller ett liv med kroniska hjärnskador eller andra besvärliga skador .  Att det också minskar den psykiska stressen för den som hittar personen som tagit en överdos som då skulle kunna kan hjälpa och rädda istället för att stå bredvid och hoppas på det bästa, är en bonus.

Som jag ser det måste nu regeringen och Gabriel Wikström agera fort som fanken så att Stockholm och Skåne som ansökt om att komma igång med utdelning kan sätta igång och rädda liv. Alla liv är ju lika värdefulla, eller hur?

Dagens Medicin skriver idag om Läkemedelsverkets beslut.

Järva Unga, en unik verksamhet slår upp dörrarna

Det är inte helt plättlätt att få det stöd man behöver om man är ung och har problem med både psykisk ohälsa och med risk- eller missbruk. I ett försök att hitta bättre vägar för att både fånga upp och hjälpa de ungdomarna och unga vuxna mellan 16 och 25 år som har just den här problematiken, har nu Järva Unga specialistcenter slagit upp portarna i Kista. Nu kommer det bli lättare för de yngre i Järvaområdet att få stöd när och där de behöver den vilket ökar förutsättningarna för att fler ska kunna komma ut i vuxenlivet som hela individer.

IMG_0032IMG_0036IMG_0031

Lokalerna är ljusa och fräscha med både blommor och konst på väggarna, som konstnärer från Fryshusets gymnasium, däribland Danilo Bähren Diaz och Anton Ullenius Wretman på bilden, bidragit med (det är Anton som gjort tavlan på fotot).

Hela miljön signalerar välkommen, vilket inte alltid är den första känslan som slår mig när jag besöker en vårdgivare. Just för den här målgruppen, det vill säga personer vars sjukdom inte sällan påverkar självbilden och där det inte bara känns som det finns vinster med behandlingen, är det kanske lite extra viktigt att miljön är varm och tilltalande.

Järva Unga är ett samarbete mellan barn- och ungdomspsykiatrin, vuxenpsykiatrin, Maria Ungdom och den lokala beroendevården som syftar till att skapa ett bättre samordnat stöd för ungdomarna just utifrån deras behov. Genom att fler aktörer samverkar tätt så kommer insatserna som behövs kunna göras parallellt och patienten kommer inte behöva gå mellan olika mottagningar för att få vård. Det känns bra tycker jag och jag hoppas helt klart på fler samarbeten av den här typen, där man knyter samman vården runt individen istället för att individen ska slå knut på sig själv för att få det stöd hen behöver.

I projektet samarbetar privata och landstingsdrivna verksamheter med Praktikertjänst Psykiatri, Järvapsykiatrin, Beroendecentrum Stockholm, Maria Ungdom och Prima Järva. Det är något nytt som vi kommer få se mer av. Det ska därför bli jätteroligt att följa hur mottagningen utvecklar sig och hur patienterna upplever samarbetet och vården. Jag har som på känn att det kommer bli riktigt, riktigt bra!