9.000.000.000.000 kronor upp i rök

SVT-nyheterna berättar idag om en ny rapport från WHO och the National Cancer Institute i USA 9.000.000.000.000 kronor, det är en sabla massa pengar det som går upp i rök varje år. Pengarna må vara en sak men det är alla dödsfall – mer än halva Sveriges befolkning varje år globalt sett – och allt lidande som cigaretterna orsakar som stör mig mest, inte minst utifrån att det slår mot de som redan från början har de sämsta förutsättningarna.

Människor med låg utbildning, funktionsnedsättning, psykisk sjukdom eller beroendesjukdom röker långt mer än andra. De dör också långt tidigare än andra till följd av sjukdomar som hade kunnat undvikas genom andra levnadsvanor. Jag tycker det är alldeles förbaskat orättvist inte minst eftersom de i minst lika hög utsträckning so
m andra vill sluta. Jag vill att de ska få bättre förutsättningar och bättre stöd för att kunna lägga bort cigaretterna och för att kunna hålla sig rökfria.

Framåt våren kommer hälso- och sjukvårdsförvaltningen presentera ett uppdrag de fått om att plocka fram en strategi för att halvera rökningen i Stockholms län. Idag röker ungefär var tionde vuxen person och om vi kunde minska den andelen till hälften skulle vi minska både lidande och använda pengarna som rökningen kostar sjukvården på ett bättre sätt. Det skulle också göra att fler människor får större möjligheter att styra sina egna liv och sin egen ekonomi för rökningen begränsar definitivt de möjligheterna.

 

Annonser

Ett hälsosamt besök

I västvärlden har medelåldern ökat successivt de senaste decennierna men i länder som USA och Mexiko har den trenden brutits. De som i dag växer upp kan inte längre räkna med att bli lika gamla eller äldre än sina föräldrar på grund av sina levnadsvanor med ohälsosamma levnadsvanor, för lite rörelse och rökning som fortfarande är en stor bov i dramat. I Sverige ser det inte lika illa ut men också vi kan göra mycket för att må bättre under flera år och skapa förutsättningar för att det ska nå alla grupper i samhället för många har halkat efter på vägen mot ett hälsosammare liv. Det gäller inte minst personer med lägre utbildning, med psykisk sjukdom eller funktionsnedsättning. Mer än en tredjedel av de sjukdomar vi drabbas av kan undvikas om vi lever lite sundare när det gäller mat, fysisk aktivitet och rökning. För att nå en bättre hälsa i Stockholm och framförallt bland de som har eller löper störst risk för att drabbas av ohälsa måste vi arbeta klokare och överallt.

För att få lära mig mer om det arbete som görs och för att få kloka inspel besökte jag nu på morgonen Livsstilsmottagningen för att träffa Matthias Lidin och Maj-Lis Hellenius. Matthias har jag lyssnat på vid ett par tillfällen och blivit så imponerad av hur bra han är på att presentera arbetet med hälsosamma levnadsvanor på ett inspirerande, underhållande och lättillgängligt sätt. Maj-Lis, vår livsstilsprofessor, har jag bara hört talas om så besöket var efterlängtat.

img_1028 Livsstilsmottagningen är en forsknings- och utvecklingsverksamhet som vid sidan av forskningen också hjälper landstinget och andra aktörer med utbildning och föreläsningar. De bekräftade att vården nu på allvar tagit till sig vikten av att arbeta hälsofrämjande och att efterfrågan på deras utbildningar är hög med förfrågningar varje dag. Samtidigt finns det fortfarande på vissa håll och inom vissa verksamheter det där med förebyggande och hälsofrämjande arbete är någon annans ansvar. Den bilden måste vi bryta. Ska vi lyckas hjälpa de som behöver det och vill ha hjälp med att leva ett friskare liv så måste vi bli bättre på att stötta patienterna oavsett vilken del av vården de än befinner sig i. Det ska inte behövas någon vårdkarta för att hitta rätt när det gäller ett friskare liv också på längre sikt.

De var också först med att erbjuda en webb-utbildning om livsstil och hälsa för både vårdpersonal och intresserade människor som fått stor spridning och som nu uppdaterats till ett snyggare format: http://www.sundkurs.se.

img_1029

Om du inte varit där redan så rekommenderar jag den varmt efter att ha tagit en snabb kik. Jag kommer definitivt gå in och kika närmare på de tips, råd och recept som finns där.

För många av oss är det här tillräckligt stöd för att vi ska kunna leva lite smartare. För andra behövs mycket mer stöd och det ska bygga på deras  behov, förutsättningar och önskemål. För mig innebär det att vi måste sluta avgöra vem som klarar av att ändra sina levnadsvanor eller inte.

 

Det valet måste individen själv få möjlighet att göra oavsett om hen redan drabbats av fysisk eller psykisk sjukdom, ett beroende eller funktionsnedsättning, har hög eller låg utbildning, har jobb eller inte. Det valet får inte alla som behöver det idag och ibland är det så enkelt att det är våra fördomar om vad andra vill och kan som lägger krokben för oss. Ibland är det att vi inte har tillräcklig kunskap. Båda de sakerna kan och ska vi förändra. En del i det är den utbildning som livsstilsmottagningen kommer hålla framåt våren som riktar in sig på att arbeta med hälsofrämjande levnadsvanor bland personer med funktionsnedsättningar. Den utbildningen ser jag framemot men jag börjar med att ge mig själv lite sundare levnadsvanor i julklapp.

 

 

 

Färre rökare ger bättre hälsa

Förra året dog 260 personer i trafiken. Ungefär 12 000 personer dog samma år till följd av rökning och ungefär 100 000 fick olika sjukdomar som beror på deras rökning.  De dödsfallen orsakade lika mycket sorg och lidande för de anhöriga och de var om möjligt än mer onödiga. För mig innebär det att vi behöver lyfta rökningen högre upp på dagordningen och formulera en målbild för vårt arbete på samma sätt som många andra landsting redan gjort.

I samband med gårdagens utbildning för tobaksavvänjare fick jag möjlighet att bland annat berätta om vad vi för i Stockholm och den strategi och handlingsplan vi tagit initiativ till för att halvera andelen rökare till 5 procent fram till 2025. Målet är fullt realistiskt eftersom 50-75 procent av alla rökare vill sluta och skulle göra underverk för folkhälsan.

img_0895Det som stör mig mest med rökningen och de tragedier som den medför är att den slår så förbaskat orättvist. Vi som mår bra, bor bra, har bra utbildning, hyfsad ekonomi och bra jobb har slutat eller tar en cigarett någon gång ibland. De som har det mindre bra; är sjuka eller har funktionsnedsättningar, har dålig ekonomi, låg utbildning och svårt att få livet att gå ihop röker i mycket högre utsträckning. Hit hör bland annat personer med allvarlig psykisk sjukdom och beroendesjukdomar där nästan varannan person fortfarande röker varje dag jämfört med ungefär 10 procent av befolkningen i stort. För mig innebär det att vi måste bli mycket, mycket bättre på att erbjuda riktigt bra och riktigt individanpassat stöd till människor utifrån deras egna behov och att fråga för valet om man vill sluta måste alltid ligga hos individen själv.

Citatet är från David Goerlitz, en representant för den amerikanska tobaksindustrin, som sa så här i samband med ett utskottsförhör.

 

 

 

Dyrt att låta pengarna gå upp i rök

I början och mitten av januari varje år fylls tidningarna av tips på hur man ska kunna klara sig ekonomiskt genom hela januari efter en jul som dränerat plånboken och en googling på fattig och januari ger 1 250 000 resultat med ungefär samma innehåll skrivet under olika år med olika avsändare. För de flesta av oss kvarstår januariekonomin tack och lov bara under januari och så länge det bara handlar om en begränsad period så är tipsen tämligen lätta att ta till sig för en köpstoppsmånad med färre uteluncher är knappast hela världen.

Tipset om köpstoppsmånad, att nyttja det som finns i kyl och frys och att göra storkok tillför däremot knappast så mycket för dem vars plånbok ekar tom också under resterande elva månader. Det är dyrt att ha begränsade resurser eftersom det begränsar möjligheterna att passa på och göra klipp eller spara undan inför de behov som uppstår när utrymmet är som mest begränsat.

För de som röker är det tveklöst mest effektiva tipset att sluta eftersom nikotinberoende kostar mängder: bara under januari sparar den som röker ett paket om dagen över 1700 kronor  på att sluta vilket motsvarar näst intill en månadslön per år för en butiksanställd enligt 2013 års kollektivavtal.  Eftersom en stor andel av dagligrökarna är låginkomsttagare så skulle många förhållandevis lätt kunna göra stora hälsovinster och samtidigt få en långt lättare vardag.

Och nej, det är inte helt lätt att sluta och jag tror inte att det är möjligt att tvinga någon annan till det. För egen del fanns det inte en chans i världen att jag skulle sluta innan jag själv bestämt mig. Men det är inte heller med nödvändighet så attans svårt som det låter på en del människor. Motivation är förstås A och O men motivation kan man få hjälp att bygga upp om man vill och det finns också mängder av stöd att få på allsköns olika sätt: via olika appar (jag hade bland annat Rökfri som är framtagen av Stockholms läns landsting), en mängd olika sidor med information på internet, sluta-röka-linjen på 020-84 00 00 där rökavvänjare erbjuder individuellt anpassade stöd, stöd i olika former via vården och en mängd olika hjälpmedel.

För mig fungerade tabletter jättebra kombinerat med en app som gav kontinuerlig återkoppling kring vinster med att ha slutat röka (fram till nu har jag skippat 7031 cigaretter som skulle ha kostat mig närmare 20 000 och tagit 29 dagar (!) att röka upp och det vid sidan av att jag mår och luktar bättre). För dig kanske något annat fungerar bättre men oavsett, det stöd som du behöver finns när du vill sluta och det till en klart lägre kostnad än vad cigaretterna kostar och det kan vara väl värt att någon av de tobaksavvänjare som finns redan innan motivationen är på topp för att få hjälpa att träna upp den vidare som inför vilken utmaning som helst.

När jag slutade muttrade jag en del över att det fanns cigaretter så lättillgängligt och jag vet inte hur många gånger jag i kassan bad om ett paket för att sedan komma på att jag slutat. Jag skulle därför önska att det var svårare att komma åt cigaretter och att fler ställen var rökfria eftersom det för det flesta rökare fungerar rätt så lätt att stå utan cigaretter en stund extra och jag tror att färre skulle börja om det var besvärligare att komma åt cigaretter. Jag skulle också gärna se  att tobaksbolagen fick ta ett långt större ekonomiskt ansvar för den ohälsa som deras produkter sprider; pengar som kunde satsas på att förhindra unga att börja röka.

Som jag ser det är det inte rimligt att företag som bedriver en verksamhet som kommer att orsaka 1 miljard onödiga dödsfall under innevarande sekel och ökar den enskilde rökarens risk att dö i förtid i en folksjukdom med 50% (1), ska kunna göra galna vinster.

Anna Starbrink, Barbro Westerholm och Birgitta Rydberg är bara några av de som tidigare skrivit klokt om nollvision mot rökning och  att vi behöver bli bättre på att förebygga och hantera tobaksberoende.